iamtheluckiest

Kan man verkligen rösta i träningskläder? Känns lite ovärdigt på något sätt, men för tusan, röstlokalen ligger ju på vägen till träningen.  

I snart fyra månader har jag jobbat med ett projekt (och alldeles för länge i dag). Jag är inne på slutspurten, det betyder bokhög som växer och tusen fönster uppe. Samtidigt sover kattan, timme efter timme, i soffan intill. Som om livet är mer än prestation.

Veckan ska rensas ut med en powerwalk. Äntligen höst i luften. Premiär för min engelska skoluniform. En liten kille på 60-talet bar den innan mig. Pulsvärmarna har jag stickat, en julklapp till farmor den sista julen. Känns fint att de nu värmer mina handleder.

Det här med katt. Jag är nog varken hund- eller kattmänniska. Men det är något fascinerande med katters livsstil som måste beundras. De är äkta slackers: sover mest hela tiden, är mästare på att göra det bekvämt för sig, är sociala på sina egna villkor och framför allt är de ögontjänare.

Utdrag ur Smillas dagbok
Sov mycket. Lekte med den virkade pläden fast jag inte fick.

Fröken Smilla har känsla för god litteratur. Det trodde ni aldrig!

En tegelsten i bokvärlden är en bok med minst 400 sidor. Kraven växer med antalet sidor, i alla fall för mig. Jag menar att en effektiv historia sällan behöver 600 sidor för att berättas. Undantag finns. Och är värda att leta efter.

Just nu läser jag Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates: 623 sidor.

Oates har en förmåga att alltid intressera mig, och irritera. Det finns något dunkelt, i bakgrunden, som inte blir riktigt klarlagt. Alltid om kvinnor, ofta om våldsamma män. Dödgrävarens dotter är hennes bästa, och kanske tjockaste.