Då var jag bara lycklig
Påminns om orden i Pär Lagerkvists vackraste berättelse Det eviga leendet. De döda tågar till Gud för att ställa honom till svars. Vad har han menat med oss? Gud svarar att han ville att vi inte skulle nöja oss med intet.
Men på frågan om vad han menat med barnen svarar Gud med ett leende: Då var jag bara lycklig.
Det tycker jag är fint. När hon ler sitt lilla leende mot mig förstår jag nästan vad han menar.
