Då var jag bara lycklig
Påminns om orden i Pär Lagerkvists vackraste berättelse Det eviga leendet. De döda tågar till Gud för att ställa honom till svars. Vad har han menat med oss? Gud svarar att han ville att vi inte skulle nöja oss med intet.
Men på frågan om vad han menat med barnen svarar Gud med ett leende: Då var jag bara lycklig.
Det tycker jag är fint. När hon ler sitt lilla leende mot mig förstår jag nästan vad han menar.
Kommentarer
Postat av: Karin
En sådan gåva och vilket mysterium. Detta lilla flickebarn.
Postat av: W
Så fint!
Postat av: [email protected]
Vilka citat du får fram. Vackert och tänkvärt. Men jag håller med, men jag är ju morfar till flickebarnet.
Trackback
